De samiska naturresurserna

 och framtidens sameby

Förvaltningen av de samiska naturresurserna och utformningen av framtidens sameby ska följa följande principer:

Rättigheterna
Alla samer omfattas av de samiska rättigheterna till samiskt land och vatten.

Förvaltningsorganisation
Rättigheterna skall förvaltas av det folkvalda parlamentet Sametinget som bestämmer och hanterar övergripande bestämmelser för hur samiska naturresurser skall förvaltas. Sametinget har tre huvudsakliga ansvarsområden i denna förvaltning:

1. Att försvara den samiska kollektiva rätten gentemot omvärlden, t.ex. den svenska staten eller exploateringsföretag.
2. Att försvara enskilda samers individuella rätt mot det övriga samhället och gentemot varandra. Ingen enskild same ska stå rättslös inför andra intressen och inte heller inför andra samer.
3. Att säkerställa att inte naturresurserna utarmas utan kan överlämnas i gott skick till kommande generationer. Det kan betyda att Sametinget kan ingripa när miljön eller naturresurenserna, ex. renbete eller fisk, riskerar att ta skada av någon verksamhet.  
   

Därutöver utformas lokalorganisationer eller lokala förvaltningar som hanterar och reglerar de samiska rättigheterna renskötsel, jakt, fiske, skog med mera. Dessa kan kallas Sámi Siida eller med annat samiskt namn. De lokala organisationernas huvudsakliga uppgift är på ett demokratiskt och hållbart sätt bestämma hur resurserna ska förvaltas inom det lokala området.
 
Alla samer skall tillhöra någon Sámi Siida, företrädesvis där man har sitt ursprung eller där man är bosatt. Sámi Siidas geografiska område kan i princip utgöra dagens samebyar eller att flera mindre samebyars områden kan ingå i en Siida. Beslut inom Sámi Siida tas med en röst för varje medlem.

Utöver Sámi Siida kvarstår de nuvarande samebyarna som har till uppgift att i likhet med idag förvalta och driva renskötselverksamheten. De nuvarande samebyarna bör döpas om till exempelvis cearru /tjielldie.

Förvaltning av mark som har dubbla rättigheter, till exempel markägare och samiska rättigheter eller i områden nedanför odlingsgräns och renbetesfjäll, genomförs på samma sätt av den del av rättigheterna som tillhör samernas områden. Förhandlingar och överenskommelser kan tillkomma med den andra rättighetsinnehavaren.

Avgifter
Rättigheterna skall i princip vara avgiftsfria för alla samiska rättighetsinnehavare. Däremot kan en mindre insats eller avgift vara rimlig som en motprestation och för finansiering för förvaltningskostnader. 

Finansiering
Förvaltningskostnaderna skall dock i första hand finansieras via upplåtelseavgifter från ickesamer. Dessa avgifter kan vara graderade med högre avgifter ju längre bort en gäst kommer ifrån. Till exempel kan ortsbor som löser jaktkort ha lägre avgifter än stockholmare.

Ersättningar för eventuella pågående och nya exploateringar tillkommer som finansiering för förvaltningen av de samiska områdena.

Reglering av rättigheternas nyttjande
Reglering av rättigheterna nyttjande måste göras för att ha kontroll på till exempel både uttag av jaktbart vilt och fiske samt reglering av olika verksamheters behov både i tid och rum. Till exempel bör verksamhet som ingår i någons näringsutövning, såsom renskötsel, jakt och fiske, gå före vad gäller nyttjande.

Uppförande av byggnader för renskötsel, jakt och fiske i näringsutövning är självklart. Även samisk rättighetsinnehavare som inte lever av de traditionella näringarna ska kunna restaurera gamla, till släkten hörande byggnader, samt uppföra ny byggnad i ett område där förfäderna har levt alternativt där en lämplig överenskommelse kan göras.

Alla samer är viktiga för ett framtida samiskt samhälle
Vi har en stark kultur, eget språk, egen naturfilosofi och eget land. Hur kan vi förändra samebyn så att alla samer kan känna sig behövda och välkomna?
 
Urfolkens kunskaper har nedvärderas i hela världen och svenska staten har i tusen år fört en medveten försvenskningspolitik och kolonisering av sameland, men också av våra tankar – vårt medvetande. Vi har blivit lärda att se världen med ett västerländskt synsätt där naturens lagar inte gäller och traditionell kunskap inte värderas.

Det har resulterat i en negativ debatt som handlat om hur mycket dagens sameby ska öppnas och hur rättigheter ska utdelas. Människorna i samebyarna har inte fått komma till tals särskilt mycket och ofta glömmer man familjerna som har sitt dagliga levebröd här, de som ofta i generationer levt med de samiska traditionella näringarna. Med hjälp av språket, det samiska tankesättet, renarna och samspelet med naturen, har de fört kulturen och traditionerna vidare

Samebyarnas medlemmar måste få möjlighet att bli betydligt mer delaktiga och själva kunna vara ansvariga för en utveckling mot den nya samebyn. 

Oro
Vi har en historia där kyrkan och staten har dikterat villkoren för det samiska samhället. En stat som har satt många gränser mellan människor. Det finns en befogad oro från samebyarnas sida om en uppifrån påtvingad förändring. Därför ska vi inte anamma samma arbetssätt, utan jobba oss framåt med att tänka ”samiskt” utifrån en medveten dekolonisering av Sápmi och hur traditionella beslutsformer i modern tappning kan se ut.

Sameby i utveckling
Om vi frågan utifrån den positiva sidan så har samebyarna en stor utvecklingspotential. De givna traditionella näringarna kan utvecklas, men också nya näringar som samisk turism, förädling med mera. Förvaltningen och planeringen av resurserna där även kulturmiljövård ingår skulle kunna ge många arbetstillfällen. En levande samisk kulturell och språkvårdande verksamhet, liksom den sociala miljön för barn och ungdom, är också något som är en förutsättning för en levande bygd i utveckling.

Frustration
Samtidigt får vi inte glömma den frustration som finns hos en del av de icke renskötande samerna, när känslan finns att inte få tillhöra det land som man själv och förfäderna vuxit upp i. Den måste tas på allvar och kan inte negligeras av samebyarna. 

Mijjen Geajnoe menar att utvecklingen måste fortsätta mot den nya samebyn där rättigheterna hör till alla som har ursprung i en sameby. Men utvecklingen kan inte drivas fram med våld utan måste förändras stegvis så att alla berörda kan påverka utvecklingen. Mijjen Geajnoe menar att samebyarna själva ska få möjligheten att skapa den nya samebyn som förvaltar sina resurser själv, men där också alla medlemmar får plats på olika sätt. 

Detta är en process som får ta några år i anspråk och utvärderas för att sedan kunna utvecklas vidare mot den framtida samebyn.

Viktigt med delaktighet
Mijjen Geajnoe menar att både de renskötande och de icke renskötande samerna ska vara delaktiga i utvecklingsarbetet med den nya samebyn. 

I diskussionerna om framtidens sameby handlar det mycket om fördelning av rättigheter, skapande av organ där det ska röstas om fördelning av resurser med mera. Alla har en åsikt om detta. 

Vi politiker i Min Geaidnu föreslår att använda konsensusbeslut i arbetet med den framtida samebyn. Vi vill betona en vilja till att få enighet mellan parter med ibland motsatta intressen, att utan polarisering sträva efter att bygga samförstånd och ta hänsyn till allas åsikter för att hitta en lösning som alla kan acceptera. Vi vill att en beslutande grupp ska resonera sig fram till en lösning, där alla är överens och som alla kan stå för. Ett sådant beslut behöver inte alltid vara enhälligt och alla måste inte tycka om beslutet. Alla måste dock känna att deras åsikter framförts och att alla måste kunna leva med och acceptera beslutet.

Utveckling viktigast!
Den nya samebyn kommer att bli verklighet. Min Geaidnu engagerar sig för att vara med och påverka så att arbetet inte går oss, samer och samebymedlemmar som direkt berörs av detta, ur händerna.