Självstyre - genom

dekolonisering

Samernas och Sametingets politiska och ekonomiska makt är alltför liten för att vi ska ha råd att splittra upp oss och konkurrera om en makt som enbart är en illusion. Det är utåt vi måste bli starka, inte mot varandra! Därför måste vi samla alla våra krafter mot det som verkligen hotar oss – staten och all exploatering av Sápmi!

Min Geaidnu föreslår
  • att vi börjar med oss själva – då blir vi starka utåt!
  • att vi utbildar oss i samiskt tänkande och lär oss hur staten genom århundraden har koloniserat vårt land och koloniserat vårt sätt att tänka.

    Vi har till exempel gjort Sametinget till ett statligt organ som vi själva inte har kontroll över och som inte har några resurser till att driva det samiska samhället framåt. Vi debatterar i en ankdamm som inte har makt och pengar. Det måste vi ändra på!
  • att Sametinget ombildas till att bli ett samiskt Sameting där vi själva skapar reglerna utifrån samiskt tänkande.

    Vi tar utgångspunkt i traditionella mötesformer och kunskap om hur man kommer överens så att alla är med. Därmed blir starka utåt – för det är utåt vi måste bli starka, inte mot varandra!
  • att de samepolitiska partierna avvecklas
  • att direktval sker av samepolitiker som driver samepolitiska frågor

    Det medför att det är samefolket som i direktval av ledamöter bestämmer vilka som ska företräda dem. Ledamöterna är därmed direkt ansvariga mot sina väljare.

    Partisystemet medför en splittring där folk sätts in i fack. Det är orsaken till att många ungdomar och även äldre inte vill engagera sig samepolitiskt.
  • att Sametingets alla beslut tas i konsensus

    Konsensus innebär att man diskuterar tills alla är överens och ingen blir överkörd. Det medför att alla beslut som tas är den samlade samepolitiska viljan. Sametinget blir starkare politisk mot det som verkligen hotar oss – svenska staten och andra intressen som koloniserar Sápmi

    Sametingets ordförande och andra ordförandeposter besätts av den mest lämpade och inte efter förhandlingar mellan partierna där posterna idag tillsätts som belöningar till partier som ställer upp och ”röstar rätt” i andra sammanhang.
  • att vi samtidigt driver frågor såsom:
* Efterleva FN;s urfolksdeklaration
* Ratificering av IlO 169
* Ratificering av samekonventionen
* Samernas status som urfolk ska erkännas i svensk          grundlag
* Samiskt ägande av land och vatten
* Samisk förvaltning av naturresurserna - markerna,          skogen, jakten, fisket m.m.
* Samisk sedvanerätt ska erkännas både på svensk och      norsk sida
* Ersättning för exploateringar av Sápmi
* Statens återbetalning av tusenårig kolonisation av            Sápmi
* Egen samisk samhällsbudget där all samisk verksamhet    ingår


Bakgrund
Mijjen Geajnoe har skrivit en motion om dekolonisering med förslag
  • att en dekoloniseringsprocess skall påbörjas i det samiska samhället med start med och inom Sametinget.
Min Geaidnu tar utgångspunkt i hur Sametinget fungerar idag och att de den politiska församlingen inte har förmåga att lyfta debatten till en ideologisk och strategisk samepolitisk nivå där de övergripande och gemensamma samepolitiska målen drivs framåt. Mijá Gäjnno tror att det har med den kommunala och statliga modellen som Sametinget nu bedrivs under med politiska partier som konkurrerar om att bilda regering och där skillnaderna mellan partierna betonas istället för de gemensamma målen mot det som är det verkliga hotet – staten och koloniseringen av Sápmi.

Samernas och Sametingets politiska och ekonomiska makt är alltför liten för att vi ska ha råd att splittra upp oss och konkurrera om en makt som enbart är en illusion. Sametingets budget är på 40 miljoner kr och ska driva både en statlig myndighet och ett folkvalt organ. Samtidigt pumpar Vattenfall ut 30 TWh (30 000 000 000 kWh) el från de samiska områdena. Om samerna skulle få ett öre per kilowattimme som exploateringsersättning skulle det innebära 300 000 000 kr
(3 hundra miljoner kr). Om vi också räknar in all annan exploatering av Sápmi – skogsbruk, turism, gruvor, industrier, vägar m.m. – skulle det innebära åtskilligt med pengar för vårt Självtyrelsearbete. Dessutom skulle staten få gå in med lika mycket. En realistisk samisk statsbudget skulle på det sättet vara en miljard utan att överdriva.

Vi måste inse hur illa det är ställt. Vi måste titta på verkligheten och se hur andra intressen utarmar Sápmi medan vi nöjer oss med allmosor.